Hemresa

Kommer sakna att vakna och höra de olika språken utanför vår husbil. Att på morgonen kunna öppna dörren och det strömmar in sol och värme. Laga mat ute och sitta länge ute på kvällarna och kura och massor av andra saker såklart.

Avresedagen är en vemodig dag. Kanske flera dagar innan egentligen då tankarna är -sista gången vi går kvällspromenad på berget, sista gången vi cyklar här…..

samtidigt så är man helt sprallig och lycklig över att vi ska åka hem. kramas med nära och kära som vi inte sett på ett halvår. Ja det är knepigt det där hur man är. Cyklade dagen innan avresedagen till andra hamnen. Satt där och tittade på en fiskebåt som åkte sakta fram med massor av fiskmåsar runt sig. Solen sken och jag bara njöt.

Tog mig till det vackra torget med alla sina duvor men den röda duvan såg jag inte till. Köpte en glass och satt där på en bänk vid fontänen och känner livet i kroppen.


Mannen har plockat in alla våra saker och lekt Tetris i lastutrymmet och jag måste säga att skicklig det är han.

Allt ligger på sin plats så nu återstår det bara att tanka bilen, säga adjö till den otroligt fina personalen som gör att jag vill lära mig spanska och flytta hit. Vi känner oss så varmt välkomna. Sara var förbi på morgonen med en kasse som jag inte har öppnat än men jag ser ett färgglatt paket och en flaska vin. Underbara människa ?
Vi tog lite kort och sa farväl men vi kommer ju att ses snart igen.


Vi började med att känna oss helt ofokuserade på det här med bilkörning och hamnade helt fel och fick vända. Smått stressade, irriterade o lagom glada men strax var vi inne i rytmen och gled längs fina vägar med en sol som sken på en klarblå himmel. Lunchen åts vid Alicante och jag hann och se massor av flygplan som landade och startade.

Vi hamnade sen där vårt första stopp var planerat, Gandia i Valencia. Det var fullt men vi fick stå i mitten och allt var väl med det. En solnedgång, ett glas rosé och en grillad korv så var kvällen fulländad.


Vi valde att vara kvar en extra dag bara för att åka hem i lugn takt och hinna njuta lite extra av värmen. Hittade en apelsinlund där doften var bedövande underbar och det är som att de där små blommornas doft nu fyller hela Spanien. Tjuvade en apelsin och när jag skrev det till min mamma sa hon -ajabaja Annica! Haha där blev man 10 år igen.

Att bo nära ett hav gör ju alltid att jag dras som en magnet dit så när Tommy sov middag gick Elvis och jag dit. Gick länge längs vattenbrynet och plockade med mig fina snäckor hem och bara lät tankarna fara fritt och kände att jag landade där och då.

Så mycket som händer med en när man är ute och reser. Känns som att jag växer lite varje gång och släpper lite rädslor längs vägen.

På kvällen är det massor massor med grodor som låter så godnatt från oss.

I morgon drar vi till spetzler Fritz. Det är en ställplats i Spanien med en resturang som ägs av en tysk så då blir det wienersnitzel till middag.

Var rädda om varandra därute

På återseende om ett par dagar…..

 

8 kommentarer

  1. Knut

    Tack för fin blogg och fina bilder. Ja det känns vemodigt att åka hem. Vi är i Santa Pola några dagar till innan vi börjar hemfärd så sakta. Vi räknar med att vara hemma i månadsskiftet april/maj. Jag har också lust att lära mig spanska och kör Duolingo på telefon/dator nu och ska gå kurs i Santa Pola i höst. Kör försiktigt hem så hoppas jag vi ses igen.

    Svara
    • Annica admin husbilsblogg.se

      Hej från ett betydligt kallare Frankrike!
      Håller oxå på att tragglar spanska med appen babbel, kommer ju ta år. Så kul att du ska gå kurs sen.
      Klart vi kommer ses igen, nästa gång är det jag som tjoar hej knut ?? på nåt torg
      Ha nu en säker och trevlig resa hem!

      Svara
  2. Marlene Rosen Wiklund

    Hej igen Annica!
    Tror knappt mina ögon, att ni har det så underbart och att detta äventyr just nu väntar oss – mig och maken som ska iväg nästa vecka till Spanien och förhoppningsvis Portugal. Sol och värme, mogna apelsiner och jag känner doften ända hit 🙂 mmmm
    Det skulle vara kul att få ta lite del av era erfarenheter på ställplatser/campingar.
    Här i vackra Roslagen har våren gjort sitt intåg, men än har jag inte sett någon tussilago eller blåsippa. Dock fullt av snödroppar och krokus i Norrtälje. Våren är ett under i sig – eller hur?
    Önskar er nu en härlig hemresa som jag gärna följer och vill du följa mig så är du välkommen till min blogg – se nedan.
    Kram på er och var rädda om varann <3
    Marlene o Christer

    Svara
  3. Åsa Forsman

    Vilka roliga grodljud! Och vilka fina hemresebilder. Snart kommer ni! Ni är så efterlängtade ?

    Svara

Avbryt svar Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *