Mot spanien

Nu är det vår tredje resa ner mot Spanien och en viss vana infinner sig. Packar mindre saker medans Tommy packar in fler “bra att ha saker” i husbilen. Konstaterar bara att vi tänker annorlunda. Familjen och vännerna kramas om en sista gång, Åsa kom förbi precis innan vi åkte med hela cykeln full av hjärtballonger och vinkade av oss.


Börjar resan genom ett kallt mulet Sverige.

Första stoppet är en ställplats i Skåne som heter ekerödsrasten. Jag får nån frihet i mig när vi åker. Tommy som är nybliven pensionär han som nu ska ha ett låååångt sommarlov! Tänk att vakna upp varje morgon och kunna göra precis vad man vill. Gå och fiska, ut och resa, fika länge, slippa planera livet efter jobbet och de tiderna…mmm jag tycker det låter superhärligt! Sen älskar jag mitt jobb och trivs väldigt bra vill jag tillägga. Men just i år förklarar han, hade han gärna stannat hemma bara för att få stå inne i värmen och titta ut på ölandsfåken som drar över ön så man inte ser näven framför sig och tänka att han slipper gå ut och jobba. Som snickare har han ju varit ute i alla väder. Det tar nästan till Frankrike innan han säger att det känns ok att vara på väg. Det känns lite i luften, lite så där outtalat att vi kanske ska stanna hemma nästa vinter. Fira jul med barnbarnen och stå där vid fönstret och kolla på snön som yr i luften, vem vet.
Vi kör över Öresundsbron och genom ett soligt Danmark.

Tar färjan över till puttgarden och står på en ställplats i Burg. Kallt ute och kallt inne för värmepumpen krånglar så tack Marie för ullpläden, den gör nytta nu kan jag säga. Kan vakna på natten och det är helt iskallt i husbilen, brrrrr


Från burg tar vi oss till nordkirchen och där står vi på en jättefin ställplats. Hittade te och goda små kakor i den lilla röda hytten där vi la 10€ för en natt. Svärmor fick hjälpa mig att tyda lappen som satt på dörren. Tyvärr var ägarna bortresta men det gick bra att lägga pengarna i ett kuvert i en låda i hytten.

Efter att ha suttit så länge som vi gjort gick Elvis och jag ut på långpromenad. Såg en del folk komma gående från en gata så vi styrde stegen dit och det visade sig vart en lång ståtlig allé mot ett vackert slott. Blev en del bilder, såg en brud som stöd och frös. Klart ett slott ska ha en brud där. Hade jag varit lite modigare hade jag fått finare bilder på henne men nu vågade jag inte störa.

 


Från nordkirchen tog vi oss genom resten av Tyskland. Vet inte hur vi ställt in gpsen men vi hamnade i små byar och bara en massa småvägar. Upp bland bergen så vindkraftverken hamnade bland molnen.

Tanken var att åka runt Köln för att slippa en våg de har där. Vi är nog lite för tungt lastade just nu. Vi fick knappa in köln igen och vips var vi ute på de stora vägarna igen. Vi gled genom vågen, det satt en trött man i en hytt som tittade ner i sitt skrivbord så vi klarade oss, tacksam tacksam. Efter över sex timmar och genom Tyskland, Luxemburg och till sist in i Frankrike.

Jag älskar känslan i detta landet och särskilt när jag ser vägskyltar där det står Paris. Vill så innerligt gärna uppleva den staden. Någon timme senare hamnade vi i Lesmenils på en parkering. Trötta så ögonen gick i kors blev det indiskt till middag och sen sängen. Tommy fick varje halvtimme i natt fixa med värmen. Vi vet inte riktigt vad som är felet än men teorierna är många.
Elvis är nog tapprast endå som han står där och vinglar mellan oss. Små små korta stunder kan han gå och lägga sig på sin filt men minsta lilla gupp så blir det läskigt och så står han där mellan oss igen. Det positiva är att han blir klappad nästan hela tiden.
Vår sista sträcka för den här bloggen tog oss till lyon, men…. denna sträckan gick uppför och uppför och uppför och jag gillar inte det alls. Sist var det kulturvägen över Pyrenéerna, den som ingen åker höst, vinter eller vår mer än vilsna glada turister från Sverige som inte har ställt in sin GPS ordentligt. För mig nu då när det går uppför och regnet blir till snöslask, graderna sjunker på termometern och vi som har sommardäck, det blir inte bra alls. Hjärtat bankar, vi möter lastbilar och bilar med en massa snö på sig men där någonstans så börjar det gå nerför igen.

Allt blir bra och ingen är gladare än jag. Vi pratar lite om det där sen hur vi är och Tommy tänker bara tanken -skit oxå! Sen är det klart. Jag hinner tänka en hel film med allt som kan hända, vi är som sagt olika och tur är väl det.
Vi hoppar över rastplatsen vi skulle stå på för natten för det var en hel arbetsplats och tänkte att vi tar nästa, de ligger ju bara med några mil emellan sig men såklart så hamnade vi i Lyon vid rusningstrafik, toppen! Men Tommy körde mjukt och lugnt i rätt filer till vår plats för natten.


Halva sträckan är nu gjord, vi längtar efter Aguilas, solen och palmerna.

16 kommentarer

  1. Lotta

    Hej
    Det är kul att Tommy har blivit pasionär det är han värd jag har börjat trappa ner så det är ju en början hihi
    Okej tillbaka till det egentliga syftet snö jag åker andra hållet i helgen upp till Umeå och pussar om mitt barnbarn dom har en 20cm snö det skall bli härligt
    Viken upplevelse att Batra ramla på ett slott så där på vägen verkligen en bonus på vägen
    Jag hoppas att det löser sig med värmen dom verkar vara känsliga i husbilarna hmm

    Svara
  2. Knut

    Vad roligt att ni är på väg igen! Vi har gjort en riltig omväg och har nu lämnat Portugal för att åka mot Santa Pola. Vi förlorade Mariannes bror och min svåger på resan men vi vet helt säkert att han hade velat att vi ska fortsätta. Kanske besöker vi Águilas igen senare i vinter.

    Svara
  3. Åsa Forsman

    Så himla härligt att få följa er på resan och få äran att vara med som första bild ??
    Ni har mer snö än oss på en del bilder ?
    Snart når ni värmen!
    Kram på er söla alla tre ?

    Svara
  4. Eva

    Välkomna tillbaka. Águilas är inget ni behöver längta till just nu, 14 grader, blåst och regn.
    Solen är tillbaka om ett par dagar ?

    Svara

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *