Mot Ale stenar!

Det är lite lyckorus i kroppen när jag vet att vi ska ut med husbilen. Inget riktigt planerat, bara lösa planer och många önskemål och tankar.
Bilen är städad, har full vattentank och behöver tankas sen bär det av.
Vanan sitter ju i kroppen, kylskåpet ska slås på batteriet när vi kör inte gas. Luckor är stängda. Dörren stängs och låst, allt är säkrat. Sen kan jag luta mig tillbaka i stolen, sätta upp fötterna och älskade mannen kör oss söderut.
Vid Karlskrona som oftast blir vårt mål bara fortsätter vi och kör mot Skåne, Ystad och landar i två nätter på en liten camping för husbil, tält och husvagn vid Ale stenar. 180kr natten utan el.


Sitter ute lite i solen och njuter efter nästan fyra timmars åkning. Vi tar en “stödbensöl” och bara är…
På lördagen vaknar vi av lite halvmulet och efter mitt jobb så tar vi cyklarna ner till kåseberga hamn, parkerar och går runt i bodarna. Mannen har siktat in sig på en rostig plåtkråka och en marinblå tröja.

Men först gick vi upp för kullen mot Ale stenar och jag säger bara det, jisses vilken fantastisk magisk stämning det är här. Gör inget att det är massor av folk här jag bara njuter av atmosfären, energin och tidens vingslag. Går runt lite och tar bilder. Utanför vid havet åker folk förbi och glidflyger i skärmar som ser ut som fallskärmar, inget för mig för jag får svindel bara jag skriver om det.


Hemma i husbilen igen med nyinköpt kråka och tröja blir det lite vila och det blir mörkare på himlen så när vi ska cykla ner till hamnen igen och äta middag småduggar det lätt, sånt där fint fint regn. Jag tar en regnponcho med mig. Vi äter en så himla god fish and chips, en av de godaste jag ätit. Ljusen är tända, maten god men sen kommer störtregnet och ja, det är bara att cykla hem bli dyngsura och värma sig i husbilen.


Söndagen efter sovmorgon och en god frukost åker vi mot vägga i Karlshamn.

Ställer oss på en ställplats för vi hittar ingen parkering bara för husbil, alla är för bil klass 1. Tråkigt för vi ska ju bara äta och inte stå ett dygn.
På restaurangen i hamnen är det lång kö men vi står kvar och till sist får vi ett bord ute. Det blir musslor med aioli för mig och en snitsel för mannen, ja han heter Tommy men jag kallar honom alltid för mannen för han är lite obekväma att synas och vara i centrum, har dock vant sig vid att jag lägger upp bilder hela tiden på honom utan att fråga men det är bara jag som får göra det säger han.


Sen är ju helgen över så det blir några timmar hem till ön och tömma toan , plocka ur alla kläder och mat. Klappa henne och säga att -vi ses snart igen pärlan för nya äventyr!

4 kommentarer

  1. Åsa Forsman

    Så fina bilder! Älskar den där med träden och åkrarna, som en tavla. Och stenarna vid Ale stenar känns magiska med. Så fint du beskriver husbilslivet och vad roligt att ni upplevde så mycket trots att det blev kort. Kul att få se och läsa ❤️❤️

    Svara

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *