Sov knappt någonting första natten, lukten av avgaser eller gas som inte förbrändes blev värre och värre. Lågan på spisen som ska vara blå var nu mest gul och kylskåpet blev varmare. Lukten satt nu i näsan och munnen och jag fick nästan panik. Panik av att inte kunna andas och lite hur detta skulle sluta och hur vi skulle lösa det. Var det brännaren eller var det kylskåpet som var sönder? Såg att Tommy låg och läste på mobilen, sökte lösningar. Själv tänkte jag att vi kan nog klara oss utan kylskåp, vi får handla varje dag o ha sånt som inte behöver kylas… kanske kan vi stå på en ställplats och beställa en brännare som kommer dit för visst har väl ställplatserna en adress och säkert en brevlåda om man frågar ägaren… eller skulle vi sprängas i luften och vara en liten notis i tidningen? Ja jag vet att jag överdriver men framåt nattens vargtimmen så hinner man tänka på allt. På morgonen så hade Tommy en lösning som han började med o det var att sota/blåsa ur allt i brännaren, kan ju inte säga att vi hade en kompressor med oss i bilen men en fotpump till madrassen fick agera blås och tänk va, allt började sakta fungera igen och vi var helt slut, lyckliga, trötta och med en äcklig smak i munnen o näsan. Tack och tacksam!
“Någon i familjen” har ju skämt bort våran hund med en korv på morgonen och en på kvällen. Halv åtta börjar han stirra ut husse med den där ihärdiga blicken, sitter blick stilla och släpper honom inte ur sikte och till slut så kliver husse upp. Detta har ju då fört med sig att enda stället man hittar typ rökt lunchkorv här i Spanien är på Lidl så idag gick vi en halvmil bara för Elvis skull så hans rutiner inte blir rubbade. Ja vad gör man inte för sina barn och husdjur!
Vi fick se lite av staden och jag känner mig verkligen som en turist.
Spanjorskorna är vinterklädda och jag hade shorts och vit skjorta idag, försökte att inte känna mig malplacerad men jag hade nog fått värmeslag om jag skulle klä på mig mer här i värmen.
I skrivande stund är det 20 grader i skuggan. Satt en stund ute i solstolen med ljudbok i öronen. Ser folk går förbi med sina hundar som är lösa, en del kommer fram till Elvis och hälsar för att sen gå vidare, men Elvis sitter lydigt kvar bredvid mig. Vad skönt tänker jag att det är så. Som att vi säger -hej! när vi möter någon och sen går vidare. Många joggar och jag får ett sting i bröstet när jag tänker på hur skönt det var men nog ett minne blott men vi får se vad kroppen klarar. Så skönt att bara få vilsamt sitta här och följa med i boken.
Tänker att den här husbilsbloggen snart kommer bli en vila-vid-havet-blogg eller en nu-vill-vi-inte-flytta-på-oss-blogg
Så härligt att ni hittade en lösning och överlevde! Vet hur det är när man fantiserar ihop det värsta. Ser så himla mysigt och rofyllt ut med era bilder. För mig är det något visst med palmer och hav, sådan frihet. Enjoy vänner och Humlan hälsar?
Ha ha ni är roliga ni jag hoppas att det blir bra med gasen det är ganska vanskligt men med en händig Karl så fixar han det mästa ☀️?