Dag 35-38 den 8-11 december

Just nu i skrivande stund sitter jag här vid havsbrynet med en kopp kaffe och njuter av morgonen.

img_1302

Söndag och ledig, tittar på alla människor som går förbi oss. Unga gamla motiverade joggande eller sakta strosande… fina damer som går oftast går tre och tre och pratar jättefort, högt och viftar med sina händer, för mig låter det nästan som de skäller på varandra. Ibland rasslar det till och då är det ett av alla dessa cykelgäng i färgglada kläder som susar förbi i rasande fart, det verkar vara en väldigt stor sport här.

img_0933

Tommy och jag börjar nu bli som hemma, de där tama innekatterna som jag tänker att vi är. Som lapar sol, vilar och äter gott. Dagarna börjar få en lugn lunk och vi har våra rutiner och göranden. Kan inte påstå att vi alltid måste ha nåt att göra eller upptäcka. Skönt att vi är så lika.

img_1250img_1335En sak jag är så himla nyfiken på är en del människors historia här. Tommy och jag kan se vissa som stannat här och undra vad som tagit dem hit. Pensionärerna förstår vi ju, de är lediga fria och mår gott här i värmen men sen kommer det nån som inte passar in som en bit bort här står det en ung tjej, kanske 20-25 årsåldern med två små hundar. Hon bor i en ombyggd liten plåtis. Vad har tagit henne hit? Denna vackra modiga tjej, för det tycker jag det är, modigt att ha åkt ensam hit från England för det ser vi att hon kommer ifrån. Så ja, vissa människors historia blir man ju nyfiken på.

img_1285

img_1258

Det där med internet, mobilen, paddan, tvn som tar all vår tid eller jag tycker alldeles för mycket av vår vakna tid och som är som ett beroende. Vad påtagligt det blir när man lever så här som vi gör nu när det inte finns den tillgången till internet som hemma. Det gör verkligen underverk med relationen! Att se varandra, hinna prata och komma nära. Att ge varandra av sin tid, den där tiden som aldrig finns men det finns massor av tid över bara man lyfter näsan från skärmen.

img_1188

img_1109

Detta är väl den mest påtagliga iakttagelsen jag gjort härnere. Sen älskar jag att vara i kontakt med dem där hemma och hålla på med vår blogg så jag skulle absolut inte vilja vara helt utan men att hitta den där balansen och hitta varandra. Det viktigaste vi har är ju dem runt oss, våra människor.
img_1099

Sa jag att jag vågade gå till den där stranden och yoga? Jag vågade och jag överlevde!

img_1240img_1283

 

7 kommentarer

  1. Anna-Karin

    Blev fast i din blogg ? Vad jag blir glad över att få vara med på er resa genom din blogg
    Och lika vackra bilder som alltid
    Ha det bäst ??

    Svara
  2. Lotta

    ❤️ Läser bloggen och önskar mig bort haha har bestämt att ta 2 veckors semester i jul inte illa för att vara oss ?????

    Svara
  3. Åsa Forsman

    Vilken resa för kropp och själ och för varandra? Blir som alltid berörd av dina tankar, bilder och funderingar.
    Ja det är ju våra människor runtom oss som betyder något och ibland har man dem på skärmen o ibland irl. Jag är tacksam för båda sätten men förstår precis kring att släppa skärmarna mer och umgås mer. Kram på er fina människor och hund ???????

    Svara

Avbryt svar Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *