Solen går ner vid sextiden och upp runt åtta och det är så fantastiskt vackert varje gång. Dessa färger som blir, det är ett riktigt skådespel som jag aldrig tröttnar på.
Senaste dagarna har vi inte gått in förrän solen nästan gått ner, tagit vara på varje soltimme. Så skönt att slippa vintertröttheten o deppigheten som kommer smygande hemma varje vinter sen kan jag sakna att ta på mig massor av kläder och ge mig ut i snöyran med Elvis och alla tända ljus, men bara lite och bara ibland.
Öland och Borgholm drabbades ju av värsta ovädret för några dagar sen, vattnet steg en meter på bara några timmar av stormen och stora delar av stan blev översvämmad när ölandsfåken drog fram. Mäktigt vädret är och så liten man känner sig då.
En morgon körde det bilar här på stranden och ett tält sattes upp en bit bort. Det var helgdag här så vi tänkte att de nog skulle ha någon gudstjänst nere vid havet. Folk samlades och vi insåg sen att nu skulle det bli bröllop! Blir alltid lite varm i hjärtat när det är bröllop och kärlek och nu ville jag föreviga detta så fram med kameran och gick dit. Vi var ganska många som fick vara en del av deras stora dag.
De säger att svenska tjejer är vackra men ack så himla vackra de spanska tjejerna är, så otroligt kvinnliga!
Vi har tappat bort vår kvinnlighet hemma när vi lufsar runt i mysbyxor och bekväma kläder. Nu generaliserar jag men om ni hänger med hur jag tänker…
varje kväll spelas det boule framför husbilen. Fransmännen har utsett platsen framför vår husbil som bästa boulebanan och det är jättekul att titta när de spelar.
De verkar ha det så mysigt tillsammans. Ibland vid lunchtid så smäller champagnekorkarna och då dricker de champagne, äter ost o kex. På söndagarna tar de fram ett bord o ställer massor av whiskey o spritflaskor på och sitter där o skålar i små glas o pratar, ingen blir högljudd eller beter sig onyktert så som det kanske skulle bli hemma. Sen drar det stora boulemästerskapet igång.
När vi väl har rotat oss, fått våra rutiner och känner oss bekväma så kommer massor av poliser en sen eftermiddag och går runt bland alla husbilarna. Jag känner hur oron växer och försöker förstå på människors kroppsspråk vad som händer, har det hänt nåt eller handlar det om oss?
Från början var vi kanske 20-30 husbilar här men nu står vi över 70 stycken här och trängs med bilar motorcyklar tvättlinor stolar och bord. En del har dörrmattor ute och ljuslyktor och vi ser nog ut som att vi slagit läger för vintern. Ingen knackar på vår husbil men jag ser en polis stå och skriva ner allas bilnummer, det knyter sig lite i magen men Tommy går ut och pratar med en polis och får en lapp med text på i olika språk.
Vi har blivit vräkta och måste vara borta senast i morgon. I mig blir det panik, vart då? Vi har ingen plan för var, vi skulle ju stå här tills vi skulle åka hem… men jag tänker att ska 70 bilar flytta på sig och inte får stå på stränderna eller nära en camping då måste vi agera snabbt så vi säkrade husbilen och åkte iväg till ställplatsen vid macken en km bort. Vi och många från stranden fick en plats här så ja, nu verkar det som att vi iallafall får testa på att campa i Spanien. På morgonen var jag och ändrade vår plats till en alldeles egen liten hörntomt som är helt perfekt för oss tre.
Vi som hade avbokat vår camping och valt det lite mer primitiva med att fricampa vid havet. Allt har sin tjusning och från att vara jättebesvikna och allt ändrades om så himla plötsligt att vi inte hängde med så blev det inte så dumt till slut.
❤️❤️?
Allt har en mening o vad underbara bröllopsbilder och så fint att få läsa om era vardagsanekdoter därnere. Längtar allt till de vackra färgerna, värmen o er ??
Ja allt verkar ha en mening och detta var ju väldigt ok oxå?