Hemresan dag 1-4

Dag 1
Så var dagen här, hemresan!
Klockan ringer vid 06:00 och solen skiner in starkt och varmt när jag drar ner gardinen. Det blir en sån där varm och go dag idag. Tommy vaknar runt nio och går ut med Elvis en sista gång vid Medelhavet. Köper bröd på macken och gör den godaste frukosten jag vet och ger mig den på en bricka med en go kopp kaffe. Tommy stökar runt och säkrar husbilen och vid elva kör vi sakta ut för sista gången genom grindarna för den här gången. Tankar och köper gasol, personalen tar i hand och den vackra Sarah som vi lärt känna pussar tre gånger på kinden och gråten sitter i halsen för nu är det ingen återvändo, nu bär det av de ca 300 mil hem till våren på vår älskade ö och känslan att snart få krama om familj och vänner känns i hela kroppen.
Vår gps fungerar perfekt förutom att hon som pratar har tagit semester så vi får ha extra koll men det går bra, inte en enda felkörning. Första stoppet är Valencia och dit kommer vi enkelt och utan bekymmer. Laddade ner en röst till gpsen så nu funkar den igen och det känns faktiskt bättre.
Resan hit till Spanien var för mig rätt jobbig, att inte ha kontroll och känslan att jag kan dö när som helst men nu är jag hur lugn som helst så någonting bra har hänt med mig här under solen i Spanien.
I morgon bär det av mot Tarragona och en ställplats där. Vet inte hur det blir med internet eller uppkoppling nu i fortsättningen men allt löser sig.

IMG_3571

 

IMG_3573 IMG_3574 IMG_3575

Dag2
Vi vaknar till en het varm dag med gassande sol och idag kör vi på en fantastiskt fin väg längs Medelhavet till ställplatsen strax innan Terragona. Blev bara en felkörning precis i början när det var för många vägar att välja på och gpsen alltid är med viss fördröjning men det fixade vi.
Det som är så fantastiskt nu är doften här nere, det doftar gudomligt av alla apelsin, citron, mandarinblommor som blommar nu för fullt… de fyller hela landet med blomdoft. Önskar så att jag kunde ha bilder med dofter så ni fick känna lukten men har ni någon gång ägt ett citronträd så vet ni vad jag menar.
Kom fram till en jättefin ställplats precis vid havet. Vi testar ju en ny väg hem till Sverige nu och tycker vi om denna så kan vi använda den fler gånger och då är detta en ställplats jag gärna står på i några dagar och bara njuter. Här kommer jag sova gott och målet i morgon är Sainte Marie le mer i Frankrike.

IMG_3576 IMG_3577 IMG_3578 IMG_3579 IMG_3580 IMG_3581 IMG_3582

Dag3
Duggregn och sol om vartannat på morgonen. Det första som hände när vi åkte var att hon som pratar i gpsen hade tagit ledigt igen, blir så trött på tekniken. Sen ville den åka tillbaka till Aguilas igen o börja om vår resa från början så det var ju en felkörning där innan vi kom på att vi var på väg tillbaks. Allt löste sig och snart var vi på väg hem igen. Idag skulle vi ju över Andorrabergen igen, funderade ju på hur detta skulle vara då hitresan inte var rolig men denna vägen skulle följa dalgångarna och så var det verkligen tack gode Gud! Såg snön på bergen på vår vänstra sida hela tiden och höll tummarna att vi inte skulle ditåt men vi höll oss bland de gröna fina bergen. Var mycket upp och ner så det slog lock för öronen flera gånger, lite som det känns när planet går ner för landning.
Åkte genom många tunnlar genom bergen och den längsta var ca fem kilometer lång. Passerade gränsen Spanien Frankrike så nu är det nya skyltar, vägmärken och till och med vyerna förändras tycker jag. Här när vi kör igenom byar och större städer är det mycket trängre, mindre, krokigare gator och jag är sååååå tacksam att Tommy kör!! Skulle kört in i både det ena och andra och kanske över någon oxå vem vet. Vackra stenhus med fina snirkliga franska balkonger och det är väldigt vackert och känns gammalt. Apelsinodlingarna är utbytt mot stora fält med vinstockar nu och det känns att det är betydligt kallare. Var och tankade bland bergen, klev ut i shorts och flippflopp och det var på tok för kallt. Fick gåshud på hela kroppen så nu är shortsen undanlagda. Efter nästan sex timmars körning kom vi fram till vår ställplats som var obemannad och vi fick betala med kort så åkte en bom upp och vi kunde ställa oss var vi ville. Enkelt och smidigt när vi väl hade löst hur den fungerade och använt Google översättning så vi förstod vad vi skulle göra. Tror nog Elvis endå var gladast att vara framme. Att sitta och gunga mellan oss för att hålla balansen är inte lätt, ibland trycker han så hårt mot Tommy att han inte kan växla. Ut och rastade av sig och somnade fort på sin dyna, snarkade jättehögt gjorde han oxå. Mmm han är tapper som bara hänger med på allt.

IMG_3583 IMG_3584 IMG_3585 IMG_3586 IMG_3587 IMG_3588

Dag 4

Duggregn och grått ute. Vi fyllde på vatten på ställplatsen innan vi åkte och var tacksam att vår gpskvinna var tillbaka på jobbet, blir så mycket enklare nu. Tommy såg på vår resväg att vi skulle åka på de där små ditriktsvägarna som heter D-vägar och de är små, svängiga och går genom alla byarna så lite modigt ändrade han hela vår resväg och tryckte bara in att vi skulle till Clermont-ferrand. Då skulle vi få åka på de större motorvägarna. Vi var så så nöjda och allt gick smidigt och bra. Många gånger låg betalvägarna precis i linje med oss och vi pratar om att välja betalvägar nästa gång vi ska ner till Spanien iallafall genom Frankrike. Sen började det som jag inte ville och trodde vi hade klarat oss från…. bergen! Vi åkte upp och upp och lutningarna var mellan 5-6 procent och ner och då står det stora skyltar att det är endast motorbromsning som gäller. Jag ser nu snö och graderna sjunker, mitt hjärta slår och jag försöker övertala mig själv att hålla mig lugn. Vid millou finns tror jag världens högsta bro, den är 343 meter hög men då var vi uppe bland molnen och körde så ska jag åka den vill jag se att jag åker på den så vi åkte ner genom staden och den var så himla vacker. Sen började det igen med stigningar upp bland molnen och jag säger det igen, jag gillar mitt platta Öland. Uppåt går det och vi når höjden 1121 meter över vattnet. Snön ligger nu på marken och vi vinglar med sommardäck, temperaturen sjunker och jag har ett adrenalinpåslag som gör att jag knappt sover en blund på natten när vi väl kommer fram. Känslan av att inte veta om det kommer bli värre högre eller bättre känns inte bra i mig men där börjar det gå neråt igen och den längsta backen på nästan en mil tar oss ner där det är grönt på backen igen och tempen visar 7 grader varmt. Vi struntar i ställplatser och kör in på en mack och stannar där för natten. Vi är tre husbilar så det känns väl lite tryggt kanske. Larm på bilen har vi och gör de nåt så slår jag dem med stekpannan i huvet… Elvis lär väl bara vifta på svansen.

IMG_3589 IMG_3590 IMG_3591 IMG_3592 IMG_3593 IMG_3594

6 kommentarer

  1. Åsa Forsman

    Tack för fina bilder och levande texter med härliga dofter i känslor kring hemresan. Inga mer berg nu! Kom hem och njut av våren och oss nu???

    Svara

Avbryt svar Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *