Det bästa av två världar


Så brukar jag tänka att jag har det. Det bästa av två världar
Hemma i Sverige, nära familjen och vännerna. Livet vid havet, hamnen och skogen. Att ibland få byta husbilslivet mot båtlivet. Att en solig dag när vattnet ligger lugnt få ge sig ut på sjön är magiskt!

Den lilla staden och allt nåt kvarter bort bara. Slottsruinen som tornar upp sig ovanför staden däruppe på allvaret. Detta exotiska allvar som luktar så himla gott av alla örter. Kossorna som lunkar runt där i sakta mak.

Ruinen som alltid är ett ämne för fantasier när man går vid den, särskilt i skymningen. Hur var det här förr? Spökar det tro? Fanns det riddare jag menar riktiga riddare här. Tänk om man kunde förflytta sig bara en timme bakåt i tiden för att få uppleva deras vardag.


När hösten börjar kännas i luften, sådär krispig och klar. När kantarellerna börjar poppa upp ur mossan och alla sommargästerna har lämnat min ö i en stilla tystnad. Innan jag har vant mig vid den stillheten det blir, då infaller sig den andra delen av de två världarna. Att få packa vår husbil med sommarkläder och några få bra att ha saker. En hund, mig och mannen sen är det klart för 300 mil söderut mot Spanien och Aguilas!

Där väntar solen, Medelhavet och ett liv där man hinner ikapp sig själv. Den goda maten, nya smaker och andra upplevelser som är både inre och yttre. Mannen som älskar att bara öppna dörren på morgonen och konstatera att solen skiner, då är han nöjd. I mig kryper det lite om jag sitter där för länge och myser, då måste jag ut på min cykel och se mig omkring, hitta på nåt.

Jag gillar de olika sätten att leva. De olika vardagsliven. Livet hemma och livet i en liten husbil där det gäller att anpassa sig på en väldigt liten yta för att få det att fungera. Att bråka går inte för vart ska man ta vägen?? Klart man kan pinna iväg ut med bestämda steg, men man måste ju ialafall gå hem någon gång. Prata med varandra är min nyckel. Kramas mycket och att varje dag välja varandra. Att tillåta varandra vara i det man är i för ibland är man bara tjurig trött o inte så rolig men det får vara så oxå, acceptans.


På tal om utrymme….
Här när jag står i badrummet i husbilen tar mina 41-or upp nästan hela golvytan och ska jag göra min fläta som jag har 9 av 10 dagar får jag öppna dörren in till duschen så jag får plats med armarna och får lite svängrum. Det är tur att vi människor är så anpassningsbara. Märker det oxå på vårt rörelsemönster här i husbilen. I början går vi på varandra men sen efter ett tag så rör vi oss så vi inte stöter i varandra hela tiden. Allt har sin charm och tjusning i de båda världarna.

Elvis ville säga några ord…..

Matte bara bara skriver om henne och husse eller jo, är jag med i bloggen så handlar det bara om att jag gör cirkuskonster och inte kan fånga saker som kastas till mig men fattar ni hur svårt det är?

Roliga bilder tas gärna när jag har både ljusslingor och renhorn på mig men vad gör man inte för konsten. Sen är ju livet mer än så här nere i Spanien.


Som vanligt så vaknar jag jättetidigt och jag ser solstrimmor komma in genom persiennerna. Brukar bli som små prickar överallt då.

Husse bara snarkar, aldrig matte! Men sen ringer nån klocka och matte hasar sig upp och liksom glider ur sängen med kippande trötta ögon, se framför er Kalle anka på julafton. Kaffevattnet sätter hon på samtidigt som hon pratar mjukt med mig och kliar mig bakom öronen.
Sen sitter hon där och jobbar lite tills jag ser husse komma upp och då äntligen ska vi ut på vår första promenad. Vi går inte så långa promenader i år så jag har inga problem med lederna.

6734909
5046720
8149495

De låter mig alltid bestämma vilka vägar jag vill gå men är matte med kan ni ge er på att det blir ett stopp vid havet. Det ska sittas och mysas, lyssnas på vågor och plockas små små glasbitar som har slipats av vattnet. Suck!


Hur tycker jag om livet här då? Jag älskar att vi är tillsammans hela tiden och att det är rätt trångt. Ligger jag ner i husbilen så kan jag nästan nudda både husse och matte samtidigt. Det känns så tryggt. Enda gången jag är ensam är när de är inne på Mercadona och handlar men då har jag det ärofyllda uppdraget att vakta bilen. Jag hoppar alltid upp i sätet och sen tittar jag stint åt det hållet de försvann, släpper dem inte med blicken. Skulle de komma från ett annat håll än de gick fattar jag ingenting.


Ser jag andra hundar blir jag lite rädd, förra året var det en lös hund med sin husse på stranden som slängde sig på mig och högg mig i ryggen medans alla stod och skrek, husse däremot tog ett nacktag om den arga hunden och slet bort den från mig och skrek åt ägaren så efter det är jag väldigt skeptisk mot stora hundar. Allt gick bra med mig men vi var nog alla chockade efteråt. Små hundar däremot pratar jag gärna med.
Redan tappat vinterpälsen och det är ju ett himla härj den perioden. Dammsugaren går varm och jag borstas i tid och otid… men det är ju väääääldigt mysigt.


Ibland kommer nån snäll granne här och ger mig nåt gott och äta eller bara klappar om mig och då blir jag alldeles till mig av glädje.
Nu är det bara några dagar kvar tills vi ska åka hem igen och det känns i energin här.
Husse hittade nån film som hade spelats in om vår stad när den fyllde 200 år och då pratas det lite om hemlängtan här i husbilen.

Kan sakna de gröna gräsmattor att rulla mig i. Skogen med alla lukter som jag inte haft koll på nu på ett halvår. Kan ha hänt mycket där sen sist. Bilderna tagna på Öland är från mattes instagram, vildvittra67

 

Att gå där och lukta är som mitt Facebook, tinder eller vilken skvallertidning som helst. Får reda på massor om alla hundar i stan.

 

Var rädda om varandra därute! som matte skulle ha sagt

Elvis has left the building!

9 kommentarer

  1. Lotta

    Jag vill gärna ha hem er men här är det bara kallt och ruggigt igen så stanna gärna lite till och njut och berätta för oss soltörstande påsken kommer tidigt i år skall nog ta någon dag att va med husbilen
    Vi var nere i Varberg när jag fyllde 60 så då firade vi med mina systrar det blev en kanon helg goda skratt mycket mat och dryck
    Det är några som har sett blåsippor i Slottsskogen men inte mycke snödropparna har kommit fram på södersidan och så klart har ju vintergäcken kommit men det vet ni väl så jag skall inte tråka ut er med mitt tjat så ta det lugnt hem kramiz lotta ??

    Svara
  2. Elsa Magnusson

    En härlig läsning om ert “vinterliv” som jag tror att många med oss önskar sig. Vi avslutar vår fjärde vinter på La Manga om ett par veckor för att sedan dra hem till Skåne för en kortare tid.

    Svara
  3. Åsa

    Wow! Vilken berättelse. Var med i varenda stavelse. Tack och välkomna hem? saknar er må ni tro!

    Svara
  4. Knut

    Det var en trevlig berättelse med jättefina bilder. Det är precis så där härligt med husbil har vi också upptäckt. Vi börjar dra oss hemåt om några dagar i mycket sakta mak. Men just nu sitter jag och njuter alldeles ensam på torget i Águilas efter att ha sett processionen på Palmsöndagen. Den var fantastisk!

    Svara

Avbryt svar Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *