Husbilsblogg i förändring

Vi bor på en väldigt vacker ö, naturen är väldigt exotisk med ett allvar som sträcker sig över ön där kossor och får går och betar. Ett platt landskap där ögat når horisonten. När jag var liten var vi mycket där och solade eller plockade champinjoner i de mörka ringarna eller slånbär på de taggiga buskarna. Min mamma, ja hon är rädd för kor och där strövar de ju runt fritt. Man kan säga att hon hade mer span efter kossorna än nåt annat.

 

Resan hem med husbilen från spanien i april flöt på bra. Det känns tryggt nu när vi kan vägen och till och med börjar känna igen oss. På fem dagar var vi i Sverige igen och efter sex dagar kunde jag sätta nyckeln i dörren hemma hos oss.

 

 

Min plan har varit att åka ner till Aguilas efter midsommar men förra veckan då vinden var kylig och regnet smattrade på taket tänkte jag näää, jag åker nu!
Bokade tåg, flyg och bussar. Det var lite meck med att få ihop det med bussar från Alicante till Aguilas. Det blev en lång resa från 05:00 på morgonen till 21:45 på kvällen. Sen var det där med att jag skulle flyga själv…har inte gjort många flygresor i mitt liv och inte ensam så vem vet hur detta ska gå?
Är ni vana att resa själva? Vet ni hur allt funkar och hur ni ska göra? Vem håller man i handen när vi lyfter, kan man be grannen tro? Skojade lite där, eller gjorde jag….

Hädanefter i bloggen blir det inte bara om husbilsåkandet, utan om livet som det är just nu. Det förändrades ju där när vi blev med lägenhet.

Vår husbil står nu hos vår vän här på ön. Den står där och väntar på att vi ska njuta av tystnaden på landet. Sitta ute och se när skymningen blir till natt. Grilla och umgås sådär enkelt.
Att vakna till dimmiga tidiga mornar då daggen ligger i gräset och helst ska man gå ut barfota i det precis som när man var liten. Vissa grejer vet man fortfarande precis hur de känns, eller hur?
Jag tänker att det blir vilsamt och gör gott för kropp och själ.

Var rädda om varandra där ute nu och på återseende

3 kommentarer

  1. Åsa

    Så underbara, känsliga, fina bilder och en text från hjärtat. Önskar dig allt gott på din ensamresa, du kommer att växa och möjligheterna är med dig. Och jag med??

    Svara

Avbryt svar Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *