Reflektioner…

Kvar står jag…full av längtan i bröstkorgen. Städar så jag blir svettig, låter den gå ut genom kroppen i rörelse istället för att döva den tunga känslan.
Nu har dottern o pojkvännen lämnat och Idag min själsfrände o barnbarn och en lurvig hund som är min skugga, rör jag mig rör han sig.


Så mkt som har hänt med oss här nere den här månaden. Vad alla har växt som människor och blivit modiga. Fina svärsonen som kände ren panik här första natten med värmen och en stor kackerlacka i sovrummet. Låg och bläddrade i mob om hotell och när han kunde åka hem fort igen till att själv slå ihjäl en kackerlacka utan problem i slutet. Modiga modiga du! Du lärde oss alla användbara ord och meningar som vi kan använda nu. Du borde bli lärare sa vi flera gånger till dig. Till och med spanjorerna berömde din spanska.

Älskade barnbarn, Oliver. Du som fick sova i bilen på vägen ner hit med morfar första natten då bokade hotell var stängda och natten långt gången. Tror ni körde enda ner till Frankrike första dagen. Du var lite blyg för grannpojken Pablo men som du sen hängde med varje dag. Lite skeptisk för maten, glassen och att få salt i ögonen när du badade till att äta med god aptit och dyka flera gånger som en fisk i vattnet. Du köpte en sparkcykel för egna pengar och stegade fram själv till kassan, betalade och tackade på spanska helt orädd. Modiga du! 

Älskade dottern Emma som alltid är så flygrädd var väldigt lugn med mig och höll modet uppe från klockan fem på morgonen till tio på kvällen när vi satte nyckeln i dörren. Slog ihjäl den största kackerlackan vi någonsin sett och det rekordet lär du få behålla för alltid. Älskar att hänga med dig, vi är som tvillingar, lika och samma tänk och känslor.


Min fina man, min själsfrände. Du som alltid är så glad här nere i värmen. Som satt uppe sena kvällar med Oliver och pratade livet när alla vi andra gått och lagt oss. Så fina band ni skapade. Som behöll lugnet i bilresan ner fastän jag förstod att du nog hade smått panik där första dagen. Vilket äventyr!


Vi har upplevt så mycket fint tillsammans här i spanien och det är jag så tacksam för. Vi har skrattat och pratat mycket, upplevt saker tillsammans och var och en för sig. Det var mitt krav här nere när vi var så många att alla måste stå för det den vill. Vi kan inte hänga ihop som en hög hela tiden och att vi alla hjälps åt med mat, disk och städ. Har gått helt perfekt kan jag informera om.

Själv hann jag med fyrverkerier och min första Pride när alla hade åkt hem. Det var Aguilas första så vad var bättre än att vi gjorde den tillsammans. Ska städa och fixa iordning vår lägenhet tills vi kommer ner för vintern men först ska jag hem och hänga med alla de jag saknar där hemma.

 

Så på återseende min fina familj, detta gör vi om!

8 kommentarer

  1. Åsa

    Underbart skrivet om din fina familjemånad och vad ni alla växt. Även du. Och bästisen härhemma är tacksam att få vara med på ett hörn och hoppas kunna komma ner så snart det går. Kram o ses på fredag ❤️❤️

    Svara
  2. Oscar på riktigt 😄

    Det var Emma som skrev och påstod att hon var mej innan, men tack i alla fall för en underbar semester 😊😊😀😀

    Svara

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *